Ni som följer med i bloggen vet att Gustav tävlade i helgen. Men han var inte den enda från Sveriges skönaste team som tävla, Emil är ingen orienterare så han sprang Lidingöloppet istället för OL-SM (i o försäg är han ingen löpare heller). Så här säger Emil själv om helgens "bravad".

Efter en perfekt uppladdning i Jakobsberg var det dags för att springa den avslutande milen på borgar ön, Lidingö, i klassen p17. Jag hade inte allt för stora förhoppningar men hoppades ändå att jag kunde förbättra förra årets tid med någon minut. Då ska ni veta att den tiden inte vara något att stoltsera med.

Jag och min kompis, Andreas åkte tidigt på lördag morgon efter några mackor till frukost. Red Bull och en energigel var i bagaget. Perfekt som lite extra energi innan loppet. Pendeltåg till centralen och sedan tunnelbana och buss ut mot Lidingö. Väl framme var de en halvtimme kvar till start. Jag gjorde allt för att gå ner lite i vikt med hjälp av de blå sakerna. Skogen var aldrig på tanke.

Efter lite uppvärmning och stretching kändes det som jag kunna utnyttja mitt fantastiska löpsteg till fullo som inte alls går att gemföra med en hockeyspelares. Vi svepte varsina Red Bull och trycke i oss en gel var. "Nu jävlar lär de gå bra", tänkte vi. Startskottet small och det kändes genast som man var i en buffelhjord jagad av ett gäng cowboys som snart skulle skjuta ner just mig av de 200 bufflarna. Jag sprang för livet upp för första backe, likaså gjorde Andreas.

Loppet gick vidare, tyngre och tyngre. Den stora hjorden blev till ett långt led.  Andreas drabbades av hybris och var nästan uppe i täten de första 3km. De är bra gjort för en som varit på språkresa i Spanien hela sommaren och ni som varit på en sådan vet vad man gör förutom lär sig en del språk. Men den friska satsningen höll inte riktigt och efter ca 3km kunde jag springa förbi en gående Andreas. 

Efter min Red Bull hade kommit upp i munnen några ggr och tillbaka i magen igen hade jag avklarat halva banan. De kändes något bättre även om bena, framförallt vaderna var "paj". Efter att ha kämpat mig igenom de 9,8km, drog jag på en spurt som jag i alla fall kan vara ganska stolt över. Klockan stanna på 41:25. Ca en halvminut efter kom Andreas i mål, 600kr rikare efter en del vadslagningar (dock inte med mig).

Efter ännu en kalldusch var det dags att åka tillbaka mot Jakobsberg . Men jag kan lova att jag kommer nästa år igen. Då ska jag vara bättre förberedd . Springer jag milen ska de gå på 38:30, max. Lägg de på minne!

Det ska även tilläggas att Jesper Arnesson sprang loppet på en bra tid ca 38 min, men även han hade slagit vad med skidgymmarna Westberg och Danne Svensson. Jesper kom tyvärr sist av den trion och ska enligt vadet mista håret...!
Ingen lyckad helg för teamets åkare men som Gustav Nordström brukar säga. "Spela rolll om de går bra, huvudsaken är att de e kul". Och roligt verkar de haft.            


Emil är trots allt skidåkare! :)

/ Team Sunpocket