Tröskelintervaller

Dagen kom, då allt skulle stämma, då allt skulle gå som planerat, då formen skulle vara på topp, då konkurenterna skulle krossas! Vi tar de från början: jag insåg att klockan började närma sig halv, de var dags att byta om, få på sig dom insvettade träningskläderna. Efter en stunds letande i träningsklädshögen, tvätthögen och lite piller med att få på min tighta heldräkt stod jag redo vid dörren med skidorna i högra handen, stavarna i den vänstra och vätskebältet knäppt runt midjan med innehåll av en hemlig drickablandning! Jag styrde riktningen mot vita huset och samlingslokalen där jag för en gång skull inte var sist till. Väl inne i samlingslokalen satt de ett x- antal glada och förväntansfulla 2:or i liknande kläder som mig, även Lindstedt befann sig inne på en massagebänk och vilade inför sitt brutala laktattest! Uppropet började, under tiden som jag tittade runt på mina motståndare och såg att de fanns en del stora nanm som blandannat: Jesper (arne) Arnessonoch sist men inte störst, den björnbitna Simon (Halli) Hallström. Passet presenterades snabbt och imon ett par få minuter satte jag mig i MIN buss, UAB'n. Vi fick reda på att en omväg till simhallen skulle göras för att göra ett fint foto som skulle bli ett porträtt på vårat spårkort. Fotograferingen gick snabbt och vi hoppade in i bussen och fortsatte resan till HEMUS som om några år skulle döpas till GURRAS ARENA!
Skidorna kastadeds ut och jag fann min madshus utrustning slängd på backen som alltid gör sitt bästa för att hjälpa mig till en maximal insats! Jag insåg ganska snabbt att vädret var på topp: Blåsigt, kallt, ja man skulle ju inte kunna kalla de för sommar! Uppvärmningen skulle hållas på "Den fina 5:an" Som halli så fint brukar uttrycka sig. Tempot på uppvärmningen bestod av ett 2:an hets, där dom lite yngre 2:orna ska konkurrerade om att få ha makten på uppvärmningen, en prestige fylld inbördes tävling där ingen vill vika ner sig.. men men,  rutinerad som man är så tog jag uppvärmningen i min takt, min puls, kortsagt en lagom fart! Vi styrde sedan kosan till starten av "Saras bana" där starten av de brutala intervallerna där allt motstånd skulle krossas!!! Arne drog snabbt iväg för att få en lucka ner till mig, jag insåg att jag var tvungen att ge mig av, luckan fran till Arne får inte bli för stor. Efter ca: 30 sek var jag ikapp arne och la mig tätt i rygg för att kunna ligga på mitt A1-A2 för att spara på krafterna medans arne låg frenetiskt och matade 3:an! Vid start av den andra intervallen blev Arne nervös och ville släppa upp mig i tät, tyckte mig även skymta arnes vita rumpa ute i en buske innan där de troligtvis komm en nervös blaffa i rinnande form, kan även ha innehållt spår av blod! Jag stod och laddade länge innan jag slutligen hoppade igång på 2:an för att ge mig ut på min intervall! Ca: 3 min in på intervaller insåg jag hur behaglit de är med tröskelintervaller man upplever en harmonisk kännsl med en blandning av hat och ilska. Man kan ligga där och åka i ett snabbt och behagligt tempo, jag grubblade då på hur motståndet skulle krossas, efter en stunds grubblande kom jag på idén, idén som skulle krossa dom andra mentalt! Jag skulle nämligen köra 2 intervaller fler än de övriga fältet. De resterande intervallerna var över på ett klick. Jag kände mig nöjd, jag hade krossat mitt motstånd jag hade nått mitt mål. Jag hade de mentala övergreppet: jag hade åkt 2 intervaller mer en ALLA andra, jag som även mina konkurenter viste att detta skulle synas i resultatet redan i nästa tävling! Detta är något jag i varje tävling ska ta med mig: hur trött jag än blir är jag alltid lite starkare än mina konkurrenter, jag har ju faktist åkt 2 intervaller mer än mitt motstånd!!
/ Gustav

Kommentarer
Postat av: Anonym

gustav alias jocke. (som inte ens var där)

2010-11-25 @ 22:28:56

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0