Nu sitter man här och har avnjutit en fantastisk hockeymatch. Tedenby fintande bort det slovenska laget upp på läktaren. Fast det var ju inte detta jag hade tänkt berätta (fast det går ju inte att undvika när man inte sett något liknande sen Foppas fornstora dagar). Julen ska man fira med nära och kära brukar man säga. Hur gör man då när hela familjen har råkat ut för den hemska magsjukan? Det var just det som min familj råkade utför. En efter en blev liggande och till slut var det bara jag som stod på tur. Tur nog blev jag aldrig spysjuk men magen var inte att leka med. Kunde ända fullfölja min intervall period något så när och kunde ställa upp på morapinglan.
 
Just morapinglan kände ja mig väldigt pigg det första varvet av tre. När jag gick ut på andra varvet började magen sakta men säkert att dra ihop sig. Efter halva det andra varvet kändes magen lika slutkörd som man kan bli efter tränar Peters "fantastiska" hållningsstyrka. Kämpade mig i mål med en skrikande mage och en rejäl genomkörare för både psyke och kropp.

Blev mycket piggare efter morapinglan, träningen flöt på bra och firade in det nya året med CJ och hans följeslagare. Men typiskt nog följde oturen med mig ända in på den sista dagen på året. Efter att ha gått igenom kvartsfinalen och semifinalen med idel segrar i CJ´s pulkarace var det bara finalen som återstod. Där stod jag emot en J-VM guld medaljör i orientering och en till okänd förmåga som visade sig vara riktigt vass. Fick en riktigt bra start i finalen efter mycket ruffande . Det var just under starten som min tumme råkade hamna under motståndarens pulka. Någon större smärta kände jag inte då, för adrenalinet pumpade för fullt och jag hade fortfarande chansen att ta hem segern i det prestige fyllda pulkaracet. Fast när jag tillslut skar mållinjen var det som en besviken två. Kände direkt när jag kom i mål hur hela tummen dunkade av smärta men tänkte väl inte mer på det.

När jag vaknade morgonen efter märkte jag att tummen var uppsvälld och att jag knappt kunde röra den. Tog då beslutet att åka in till akuten för att kolla upp den. Större delen av nyårsdagen fick jag tillbringa på akuten och vad kom du läkarna fram till då? Jo, på röntgenbilderna kunde man inte se något speciellt. Fast det kunde vara en spricka eller ett ledband som hade gått av i tummen. De kunde i alla fall se att tummen var rejält uppsvälld och om inte det blev bättre skulle jag komma tillbaka. Det nya året kunde helt klart börjat bättre. Hoppas att kunna bli bra tills j-cupen i Östersund men då måste jag ha fått något pass med stavar utan smärta.
 
En sak är då säker, jag kommer att bli grym på benskate och Tedenby kommer att ta Sverige till det först jvm guldet sen 1981(förhoppningsvis)!

Formen var på uppåtgående innan pulkaracet =)

/Mikael för Team Sunpocket