Gårdagsmorgonen visade inte Bruksvallarn sig från sin bästa sida när Gustav och jag vaknade vid sex-tiden. Det vi möttes av var en tät dimma och vi kom fram till att den påminde om "Slaget vid Lützen". Inte bara för att dimman var tät utan för att det var idag som det skulle avgöras. Skulle vi kunna avgöra och vinna slaget i de jämtländska skogarna? När starten gick tog vi genast kommandot och lyckades genom stark löpning få över två minuters ledning efter de första kontrollerna. Men vid trean kom det som jag så skämtsamt hade pratat om att förstöra dagen. Lützen dimman och trean kändes omöjlig att finna. Men efter dryga tio minuters letade med två öppen-lång-patruller lyckades vi hitta den. Men vår fiende hade spikat den efter att med mycket tur kommit precis på den. Så nu var det bara att jaga för att komma ikapp. Men när en timme återstod av tävlingen började smärtan i mitt knä som jag dragits men sen fredagens etapp bli allt för stor. Allt fokus blev att bita ihop och kunna ta sig i mål, något som inte kändes genomförbart när det värkte som mest. Men i mål kom vi på en andra plats och dryga 16 min efter vinnar laget. Så får min del väntar rehabliterngsträning och lägret i Sälen imorgon känns mycket långt borta just nu. Blir att staka och styrketräna och hoppas kunna sätta mig på cykeln på lördag och fightas i cykelvasan med de andra i teamet.



// Mikael "Sasse brassa mandelmassa" direkt från de Jämtländska Fjällen!