Mörksuggejakten utifrån Gustavs perspektiv

Gjorde Cykel premiär igår på Mörksuggejakten i Rättvik på hemma bana och allt. 

Starten gick kl 10 inne i den nybyggda bandyhallen, första två km gick lugnt, då vi åkte efter en startbil genom centrum. Efter ca 2 km släpptes alla iväg precis där backen upp emot vidablick startade. Jag ökade tempot och trycket på riktigt bra, för att försöka komma ikapp Jesper som jag såg en bit fram i röd tröja. Efter ett lite tag hade jag tagit mig om en massa åkare och gled upp jämsides med den jag trodde var Jesper..Det var dock någon helt annan så jag fortsatte att trycka på. Väl uppe på toppen var benen riktigt stumma men fick då höra av Hans Johansson att jag var före Jesper vilket kändes bra. Jag la mig i mitten av en väldigt stor klunga ca 30 pers och bara åkte med ända tills vi svängde av in på en lite stig då jag tappade klungan, var helt enkelt för kass tekniskt. Väl ute på grusväg igen gick det bra och jag trampade på allt vad jag orkade och lyckades ansluta till klungan igen. Åkte sedan med klungan i någon mil i ett högt tempo (kändes i alla fall så för mig). När vi återigen körde in på småstigar var jag tvungen att släppa igen, denna gången var det nästan en mil enbart på små steniga och jävliga stigar men jag trampade på så gott det gick. Loppet fortsatte på samma sätt tryckte på bra ute på större stigar och vägar och tappade i dom mer tekniska delarna.

När jag anlände till skylten 20 km kvar till mål ökade jag tempot ytterliggare lite vilket resulterade i en vurpa i en skarp kurva, men klarade mig undan bra med endast lite skrubbsår. Jag fortsatte i ett bra tempo men med ca 15 km kvar började krampen i benen komma först i framsidan av låren sen på baksidan fick då lov att sänka farten något, framförallt uppför men efter ca en kvart började benen fungera bättre igen och jag hängde på en 10 manna klunga som kom ikapp. Cyklade sedan med dom i evigheter och jag började tänka på målgången. Det skulle jag dock inte gjort för när jag var helt slut och trodde jag började känna igen mig och väntade på att Jarlstugan skulle dyka upp kom det en kilometer skylt som löd 5 km kvar till mål. Dom sista 5 km var dom längsta jag någonsin varit med om, på små stigar upp och ned i sandbackar. När jag väl cyklade in på stadion utanför Jarlstugan fick jag nya krafter och drog på en långspurt och körde om ca 5 man, varav två i klassen jag tävlade i så slutade på en tredje plats i herrar sport, vilket jag får va nöjd med fick ju pris och allt! Inne på stadion var det en slinga på ca 500m, där banan möttes på ett ställe, där såg jag Jesper för första gången under loppet, alltså precis innan målgång för mig. 

Kändes riktigt bra att spöa Jesper med ca 1 minut efter 70 tuffa kilometer.